Snyggaste VM-målen genom tiderna

9 juni 2010

På SvD.se har sportreporter Andreas Lundin skapat en lista där du kan rösta fram det snyggaste VM-målet genom tiderna.

Kandidaterna är:

  • Jürgen Klinsmann, Tyskland (1994 mot Sydkorea)
  • Nelinho, Brasilien (1978 mot Italien)
  • Kurt Hamrin, Sverige (1958 mot Västtyskland)
  • Saeed Al Owairan, Sudiarabien (1994 mot Belgien)
  • Torsten Frings, Tyskland (2006 mot Costa Rica)
  • Negreto, Mexiko (1986 mot Bulgarien)
  • Pelé, Brasilien (1958 mot Sverige)
  • Dario Rodriguez, Uruguay (2002 mot Danmark)
  • Alberto, Brasilien (1970 mot Italien)
  • Diego Maradona, Argentina (1986 mot England)

Min röst hamnade på Jürgen Klinsman, ett riktigt snyggt volleyskott.

Du kan titta på filmerna samt rösta på snyggaste mål här.

Sven och Zlatan mot en ljusare framtid

14 oktober 2009

Parkmatchen i lördags satte punkt för en era. Lagerbäcks signum att alltid lyckas i kval är slut. Det som fungerade förr är över, målen uteblir och krampaktigt spel är numera en vardag. Bland det värsta som finns är att stå utanför och titta på när de andra har kalas. Men många gånger under detta kval har VM-missen nästan känts oundviklig.

Samtidigt som lidandet infann sig efter förlusten, har en viss lättnad smugit sig fram. Lagerbäck skulle ändå inte göra succé i sommarslutspelet. Vi har inte det spel som krävs längre. Verkligheten har kommit ikapp. Flera andra länder har ställt om och anpassat sig till framgångsrikare anfallsspel, och när endast det svenska försvarsspelet fungerar någorlunda är det dags för helt nya impulser.

Det som därför känns som fräscht plåster i skavsåren är de omedelbara spekulationerna kring en ny förbundskapten (det var ett tag sedan sist i vårt land). Både Erik Hamrén och Hasse Backe är bra namn men U 21-Jörgen Lennartsson är fortfarande viktigare som utbildare av yngre förmågor.

Men mitt förstaval är lätt; Sven-Göran Eriksson. Det skulle vara en världsnyhet som ger signalen ”Sverige satsar stenhårt”. Han skulle ge störst kryddning till en avslagen grupp. Många av dagens spelare skulle anstränga sig extra av ren nyfikenhet, bara för att vara med på den första landslagssamlingen. De som funderade på att sluta, tänker till ett varv till. De nya satsar ännu hårdare. Tror intresset för landslaget både internt och externt skulle bli störst med Sven.

Se bara på Zlatan; han antydde under gårdagen att det inte är säkert att han fortsätter om det blir fel förbundskapten. Och han var ju inte mycket till övers för den allsvenska tränarkåren… Ett namn som Sven-Göran skulle till och med göra Zlatan intresserad. Han respekterar män, som liksom han själv, har vunnit på de stora scenerna. Sverige har råd att nu tappa Lagerbäck, Anders Svensson, Mikael Nilsson och alla andra som pratar om tacka för sig. Men tills Lennartsson-generationen vuxit till sig några snäpp, behöver vi Zlatan.

Men dessförinnan är det ikväll dags för Lagerbäcks avskedsföreställning mot Albanien. Tror den kröns med en uddamålsseger till sist (som inte räcker någon vart). För det kan väl omöjligt bli ”miraklet i Guimares”? Det går ju inte ens att föreställa sig hur Malta ska kunna rubba Portugal nu (som de gjorde inför EM-kvalet-87 när de klarade 2-2). Minns också hösten-93, då Frankrike bara skulle defilera hem segern hemma mot Israel på Sveriges bekostnad. Hur Israel sedan vände och vann under de sista tio (och vilket VM som följde därpå). Mirakel sker ibland, och om Malta skulle ta den där poängen, lovar jag att äta maltesisk mat under en hel månad…

Andreas Johansson

Inspireras av Karl X Gustav!

9 oktober 2009

Vintern 1658 stod vansinnigt mycket på spel. Men isen höll när Karl X Gustav och hans mannar tågade över Stora Bält till Danmark. Detta livsavgörande drag bidrog till att Sverige vann: mod, tur, sedan anfallslist och historieskrivning. Händelsen räknas ofta som Sveriges största seger i ett slag. För ur prisskålen tog han med sig Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm och Bohuslän.

På lördag är det Lagerbäcks tur, men han vankar fram på betydligt tunnare is när han tar sig från sitt hotellrum till en dansk park. Med stor sannolikhet vandrar han också ur den med en frisedel i handen, tom i själen, snart abdikerad och pensionerad efter lång och trogen tjänst.

När Lagerbäck kom med sitt uttalande att Sverige hade minst 65-70 procents chans att nå VM, undrade jag om han skämtade (det var innan Ungern- och Maltamatcherna). Två segrar och sex poäng senare förstår jag fortfarande inte var procentsatsen kom ifrån… Rent krasst bör det nu vara högst 50-50 att vi ens kommer tvåa i gruppen.

Eftersom att allt talar för att Portugal kommer att vinna enkelt mot både Ungern och Malta och skaffa sig ett försprång i målskillnaden, räcker ju självklart inte oavgjort mot Danmark.

Därför krävs det av Lagerbäck att mobilisera sina trupper med samma mod som Karl X Gustav gjorde med sin armé. Mod att klara målet, trots att isen håller på att spricka. Det är sommar snart igen och drömmen om att Lagerbäck står där och delar ut flygbiljetter till manskapet som ska till Sydafrika, lever fortfarande…

Men hur ska det gå till?

  • Vi har ingen Karl och ingen Gustav men vi har en med nummer tio. Zlatan har chansen att fortsätta sin framgångsvåg (och den här gången slår han straffen när den kommer). Dessutom har han skött sin del av psykkriget väl inför matchen…
  • Snorsnål defensiv. Tzatziki-dopade paret Majstorovic och Mellberg i mitten har varit strålande den senaste tiden i sina Atenlag. De blir aggressiva och tunga där bak och huvudfarligast på hörnorna.
  • Kim Källströms revanschlusta från förra danskmötet och nyvunna målform i Lyon. Tror koncentrationen nästan kokar över på honom.
  • Henrik IX med nio liv! Henkes beslutsfasta comeback och uppenbarelse sätter griller i huvudet på danskförsvararna.
  • Marcus Rosenbergs inhopp i 77: e minuten. Han kan hoppa in från kylan i ett ovisst läge och kittla Christian Poulsen i bröstvårtorna och säga något styggt. Det kan vara det psykologiska genidraget som rör till det mer för de danska nerverna än om Berg eller Elmander kommer in.

Om nu Sverige skulle vara så modiga och smarta att de vinner, tycker jag att Lagerbäck ska ta laget till Roskilde efteråt (där freden och landvinningarna bestämdes efter slaget vid Brömsebro). Där kan han ställa sig upp och officiellt hålla ett tacktal för Karl X Gustav för de spelare i laget som föddes i landskapen som kungen tog med sig till Sverige …

Vi ses här efter denna kamp i glädje eller sorg…

ZOOM ZLATAN

4 september 2009

Flera gånger har jag sagt till mig själv att jag aldrig får bli så fantasilös att jag en dag använder ett zäta i samma rubrik där Zlatan står med. Och jag har suckat över medias uttjatade nödlösningsbruk med att byta ut ”s” mot ”z” på alla möjliga ställen. Men när allt annat hopp känns som bortblåst, står jag med där i ledet. För inför ödesmatchen mot Ungern, är det faktiskt bara zoom Zlatan som gäller.

Svenska truppen känns medioker i allt just nu. Sedan ligorna drog igång har de blågula spelarna varit iskalla överallt. Den molokna skaran som körde kvadraten i måndags var förmodligen lättade att träffa gänget och skaka av sig klubblagspressen som legat och gnagt.

Enda undantaget är stackars Ibragol, som oundvikligt fått rollen att bära hela Sveriges sista hopp under två halvlekar nu på lördag. Hans omtalade knäskada blir dock inga problem. Zlatan kommer att spela alla minuter och vara galet taggad. För han, liksom hela Sverige vet, fast vi knappt vågar tala om den enkla regeln. Vinner vi inte, missar vi slutspelet! Det skulle i sin tur innebära att Zlatan riskerar att tappa både marknadsvärde och chans på guldboll.

Utmaningen: Ett av de allra svåraste motstånd som finns just nu! Ungern har inte spelat så bra i ett mästerskapskval på flera decennier. De har bättre läge och form än Sverige, samt vittring och större hungrighet på en andraplats. Dessutom får man inte glömma att de ärligt talat var värda minst en poäng när vi mötte de senast.

Nu sätter jag på ödessymfonin. Ta-ta-ta-taaa. Blundar och fokuserar på två saker; ett trollkarlstrick för fyra år sedan och en flygande nick i Barcelona förra helgen.

Först går jag tillbaka till den begynnande hösten 2005. Jag är på väg till en kräftskiva ute i Rönninge. Mina egenfångade kräftor som äntligen ska ätas efter Ungern-Sverige. Men jag inser att jag inte hinner fram till matchstart. I stället slår jag mig ner på en förortspub. Det är ett tungt matchscenario och tiden rinner iväg. I slutminuterna är jag på väg att gå och tankarna är redan upptagna av fyndiga snapsramsor som jag vill kompensera min sena ankomst med. Men just då händer det omöjliga; historiebokshändelsen! Ännu ett missat skott i burgaveln av den osynlige Zlatan som håller på att få en etta i betyg av alla tidningar. Men, nej… den är visst inne! Hur, från den vinkel? Var det för att han gjorde sig så osynlig som han lyckades komma i magiskt prickskytteläge. Jag ställer mina förhoppningar till att han kan lyckas göra något liknande igen! Just när rullgardinen är på väg att hakas fast.

Den andra aspekten är den flygande offsidenicken mot Sporting Gijon i Barcelonas hemmapremiär häromdagen. Om Zlatan gått mållös från den matchen också… Nej, kritik och ifrågasättanden från den nya klubben, hade blivit för jobbigt att bära inför Ungernmatchen.

Men ungerska, portugisiska och danska knivegg mot strupen har Lagerbäck aldrig varit så pressad inför en enda match som just Budapestmatchen. För strunt i matematiska teorier, vinner vi inte på lördag, är det slut på drömmen om Sydafrika, slut på eran Lagerbäck. Kan Zlatan rädda honom ännu en gång?

Christian W Tyrann

5 juni 2009

Nationaldag, nationalarena och nationskamp mellan urgamla rivaler – kan det bli bättre regisserat? Men det spelar ingen roll hur det ser ut, eller om det till och med skulle bli nya skandalscener – bara vi vinner! För oavgjort mot Danmark är lika med en förlust och kampen mot Danmark blir ett krig med anor långt tillbaka i tiden.

Stockholm den 8 november 1520: Danskarna ledda av Kristian II, mer känd som ”tyrannen” i svenska ögon, låter verkställa Stockholms blodbad i samband med sin egen kröningsfest från dagen före. Hela händelsen föregås av list. Tidigare hade tyrannen låtsats vara vänlig och givit högt uppsatta svenskar amnesti – och kunde på ett smidigt sätt överta både svenska kronan och Stockholms slott. Men han nöjer sig alltså inte med dessa ”fredliga” överenskommelser. Han genomför sin grymma vedergällning under förnedrade former på svenskarnas hemmaplan.

Köpenhamn den 2 juni 2007: Christian Poulsen vill tydligen bli nästa Kristian Tyrann när skoningslöst boxar Marcus Rosenberg i magen, vilket gör att Sverige får den mest självklara straffen i världen. Då kommer Köpenhamns ölbad, när en viss dansk stormar fram med tio liter öl i kroppen. Svenskarnas revansch blir ett faktum i samband med att danskarna känner sig förnedrade och skamsna på sin hemmaplan. Händelsen banar väg för att Sverige går till ett nytt mästerskap och att Danmark missar ännu ett. Det svider i den danska själen att bror Sverige seglar iväg till EM på deras bekostnad. Och när VM-kvalet lottas, börjar man direkt mobilisera för vedergällning…
 
Stockholm den 6 juni 2009: Upprepar sig historien? Tillåts danskarna göra Råsunda danskt och hamnar alla kronor i danska fickor igen? Med tanke på läget i kvalgruppen, skadebekymmer och bortaplan bestämmer sig Danmark för att 0-0 får räcka. Det skulle definitivt innebära att Danmark lyckats med sin hämnd mot Sverige. Själva skulle grannlandet då kunna defilera mot gruppsegern – medan svenskarna skulle stå inför en oviss framtid. Men i min spåboll ser jag följande scenario:

Vi kommer alltså att få se en oerhörd defensiv för ”gladfotbollslaget”. Eftersom att Danmark nu blivit ytterligare försvagat genom Aggers, Laursens och Kröldrups skador och skavanker i backlinjen, kommer mittfältet att krympa tillbaka ännu mer för säkerhets skull. Försvaret kommer att göra allt för att slå bojor på Zlatan och hålla fast honom i alla tömmar. Det ser frustrerat ut och tiden går. Vi får uppleva mycket kamp, blåmärken, avblåsningar, gula kort, regnskurar, fasta situationer och svenska missar i mängder… Palermoförsvararen Simon Kjaer kommer att slita i Zlatan för att slippa bli lika uppsnurrad som han blev under säsongens Serie A. Trots de låsta ställningarna visar det sig ändå att allt är som det ska. En Zlatan som står i mitten som en måltavla för både bollar och danska knektar – vilket till slut ger ytor för gula kantspringare. Och när det är runt tio minuter kvar av matchen händer det äntligen! Zlatan är hårt uppvaktad av två-tre röda som ligger tätt som plåster på honom. Trots det håller han emot med grym styrka och får iväg en fantastisk skarvad tåspets på bollen som snabbt hamnar hos Sveriges Christian (jovisst, Wilhelmsson kommer att få speltid). Den blonda svensk-arben får till en hafsig träff precis innan danska Boxar-Christian hinner täcka. Den luriga bollbanan ställer Sörensen i danska målet som inte hinner inte fram i tid. De sista minuterna är båda lagen så trötta att matchen bara spelas av. Hämnden inställd för den här gången och Danmark har äntligen fått en svensk Christian Tyrann!  

Andreas Johansson
andreas.johansson@vm-2010.se

Ingesson & en pizzeria

7 maj 2009

Jag börjar skriva något om danskarnas försprång, sucka över spelet i allsvenskan och analysera landslagets vägskäl. Jag hinner fundera på om Ungern verkligen är ett hot. Och just när jag ska börja räkna på oddsen för att Fredrik Ljungberg snart tröttnar på att bara vara i en basebollstad, och kanske längtar tillbaka till Erik Edmans skämt under kortspelskvällarna, blir jag avbruten av en pizzabagare.

Pizzabagaren är nyfiken på vad jag håller på med på hans lilla pizzeria. Han lutar sig lite fräckt över min dataskärm och kan på sin höjd ha hunnit se någon mening i min påbörjade text. Men reaktionen är kvick.

– Katastrof! Just nu är svenska landslaget sämre än på sjukt länge, säger pizzeriaägaren.

– Okej, vad grundar du det på? frågar jag.

– Men titta på laget då, vad finns där, bara oroligt. Det är inte som förr, säger han med armarna utslagna. Just då ansluter en bagarkollega som har lite mjöl både i ansiktet och på händerna. Han har definitivt tjuvlyssnat på vår dialog och nu måste han inflika.

– Jag håller med honom. Men 1994 – då var Sverige bra! Klas Ingesson var ett geni, hans bollar på Kenneth Andersson, det gav mål – det där finns inte i landslaget nu, säger kollegan och tar upp fingrarna för att räkna ut hur bra Sverige var för femton år sedan. Han hyllar i tur och ordning ”mittfältsköttmuren” Stefan Schwarz och Jonas Thern, samt ”killern” Martin Dahlin och några till. Han tycker till och med att Brasilien var oförtjänta vinnare av semifinalen mot Sverige med 1-0 i VM-1994.

– Romario hade tur, det var konstig markering och sedan tåfjutten, herregud! Sverige borde ha gått hela vägen då, säger han och minns även att Thern blev orättvist utvisad i matchen.

De båda bagarna och jag tävlar en stund med att plocka fram fler nostalgiska 94-minnen, tills de efter en stund övergår till att munhuggas lite om turkisk klubbfotboll (hur de nu kom in på det). Själv sitter jag ängsligt funderande och börjar jämföra position för position mellan laget som tog brons i USA med truppen idag. Den här gången känner jag för att avbryta.

– Men vem är Klas Ingesson i dagens landslag? utbrister jag.

– Ingen, det finns ju inte har jag sagt. Wilhelmsson var på väg att bli det, men han försvann till Arabien och deras skämtliga, där förstörde han sin chans, säger mjölbagaren.

Kommer på mig själv att ha munnen lite öppen medan jag lyssnar och att jag funderar på hur Klas Ingesson kom att bli huvudperson den senaste kvarten.

– Men vad jag minns, var det populärt att kritisera Klas Ingesson under brons-VM. Var han alltså så genial som ni säger? frågar jag för att jag är nyfiken på hur deras svar kan tänkas bli.

– Han var riktigt bra. Stabil som en oxe eller skogshuggare som de säger. Han gnällde inte och kände på småskador som många landslagsspelare gör idag, säger kollegan snabbt till Ingessons försvar.

– Men Zlatan då?, säger jag med tanke på att vi inte ens nämnt honom hittills. Nu vill pizzeriaägaren ta över pratet, vilket han markerar genom att lägga en hand på kollegans axel som just tagit sats för att leverera nya argument.

– Javisst är han fantastisk, men en kung vinner inga krig utan bra soldater vid sin sida, säger han.

Sedan får flera landslagsspelare sina avhyvlingar av de turkiska bagarna. De tycker att hela landslaget bör spela som Inter och bygga upp allt kring Zlatan som en nyckelfigur i stället för att låta honom rätta sig i ledet som en snäll pojke. Ägaren har visst inte mycket till övers för en eventuell comeback av Fredrik Ljungberg.

– Om han kommer tillbaka, kollar jag på nyheterna när Sverige spelar den matchen i stället. Ljungberg är bara intresserad av att vara stjärna och vara på skyltar, annars är han alltid halvskadad, säger ägaren.

När den värsta kritiken lagt sig, kommer trots allt lite ljus fram från deras perspektiv. Bagarna är överens om att Danmark kommer att vinna gruppen överlägset – men de tror att Sverige ändå har en chans att ta hand om andraplatsen, eftersom de anser att Portugal floppar totalt.

– Deco, Ronaldo, Pepe och alla de andra har missat det här från början. De är divor som tror att de andra inte är någonting. De saknar en sådan som Figo efter att han slutade, Figo jobbade mer för laget, säger kollegan.

– Som Ingesson ungefär? säger jag.

– Ja precis, säger kollegan.

Båda ler innan de går tillbaka till sysslorna.

Mot hängmattorna i Sydafrika!

26 mars 2009

Ett halvårs väntan är över – det långa uppehållet som har fyllts med otaliga spekulationer, drömscenarion och skräckresultat. Nu förvandlas fantasin till allvar. När nationalsångerna spelas på Dragao-stadion i Porto, har vi en rad Champions League-segrare och stjärnprydda mästare på ena sidan och på den andra finner vi spelare från mediokra lag och La Manga-solbrända killar.

Hur brukar det gå i mötena mellan Manchester United och Bolton, Chelsea och Birmingham, Real Madrid och Elfsborg? Spelare för spelare är Portugal i fotbollshimlen och ett Sverige utan Zlatan är på en bondgård. Men skit under naglarna á la Mild, Turbo, Schwarz och i viss mån Linderoth brukar ju vara slitvargsmelodin som brukar kunna gå hem i den här typen av matcher. Men den sången verkar vara färdigspelad. Sverige har ett lag utan identitet och karaktärsdrag numera. Det känns på flera sätt otäckt!

Allt talar egentligen för Portugal. Att stjärnspelarna rannsakar sig själva (som Italien brukar göra) och inser att det är nu man måste börja prestera. Att de har några av världens bästa spelare på pappret, såsom Carvalho som mittback, Deco på mittfältet och Mr. Ronaldo lite överallt. Att de har några Portospelare i sitt eget vardagsrum. Att de dribblar bättre, passar bättre…

Nej nu får jag sluta! Det räcker med argument åt det hållet. Jag vill ju vara möjligheternas man. Vad talar då för Sverige och vad kan de göra för att skrälla?

Till att börja med: sitt ner efter ett svettigt träningspass och titta på video!
Kolla hur det gick till när Portugal självsäkert skulle utklassa Danmark och Albanien, när de inte kunde göra mål. Vad som typiskt händer Portugal när deras spelare vill överglänsa sina släktingar i Brasilien med olika sorts överstegsfinter. När det för Portugal blir viktigare att göra en glänsande nedtagning på mittfältet än att göra mål. För Portugal kan ibland glömma bort poängen med att enkelt skjuta en boll i nät. Hoppas laget nu inte sitter och kollar på en video med Filippo Inzaghi som uppladdning…

Det är heller inte fel att svenskarna efter lyxmaten tittar på videon Spanien-Sverige från förra EM-kvalmatchen borta med syftet att göra allt utom det där dåliga som de lyckades med då.

Sverige måste dra alla de möjliga fördelar som finns av att Zlatan inte är med. Att vi är dåliga utan honom, låtsas att Henke spelar på övertid och att de andra är glada amatörer. Så mycket Albanien över Sverige som möjligt kan kanske vara ett oavgjort- eller segerrecept.

Filmningsdebatten med Henke-psykningen av Ronaldo, har ju tagit över alla sportsidor de senaste dagarna. Tänk att ett litet Henke-uttalande plötsligt blir det som alla talar mest om!

Jag har också suttit och funderat på några viktiga önskemål inför lördagens kvalmatcher.

Att Ungern inte får vinna borta mot Albanien. Då skulle ungrarna få tio poäng i tabellen och lika många i ökat självförtroende. En underdog som då stormar fram mot att kunna bli ett Lettland á la 2004.

Undret på Malta: Att allt råkar bli fel för Danmark och de skjuter åtta skott i målramen i första halvlek. Sen börjar danskarna i solstinget och tröttheten att tro på fotbollsdjävulen, varpå att inget händer under de sista 45 minuterna.

Nej, nu drömmer jag igen, men varför inte?  Jag böjer mig ner och fokuserar på något oväntat på lördag – den där skjutsen i riktning mot hängmattorna i Sydafrika.

Elmifiering och zlatanism

14 februari 2009

Jag hävdar tveklöst att bröderna Elm är det mest intressanta som hänt svenska landslaget sedan Zlatan blev världsstjärna. Under lång tid har allt runt landslaget varit osäkert, mediokert och mestadels dåligt. Det har varit han eller han – och vem kan? Därför bör all inskolning för bröderna Elm vara över från och med nu. De pumpar in så mycket ohämmad energi i truppen, vilket alla lagdelar vinner på. Den här typen av vägvinnande brödrastomme i landslaget, har vi kanske inte sett sedan Knut, Bertil och Gunnar Nordahls dagar. Daniel och Patrik Andersson, Thomas och Andreas Ravelli och några andra exempel får helt enkelt ursäkta. Vi har just nu en modell som få fotbollsarkitekter kunnat rita upp. Viktor och Rasmus ska vara givna i startelvan framöver. De kan göra allt Lars-Roland önskar i mittfälts- och anfallsväg. Jag försökte tolka Lagerbäcks gåtfulla ansiktsutryck efter Rasmus Elms dundrande kanon mot Österrike. Jag läste ”jävlar, den där lilla luriga killen kan ju bli min räddning”. Tänk om även storebror David blommar ut och dominerar i Kalmar under våren… Plötsligt har jag blivit nyfiken på hur den småländska Elm Street såg ut under de tre brödernas uppväxt. Var bollen central i alla lekar? Finns det ett bollplank som kan bli klassiskt framöver? Vad fick de för mat? Hade föräldrarna planer på att skapa fler bröder?

När Zlatan är fri från sin avstängning och kommer tillbaka senare i vår, hoppas jag att han får veta att laget ska byggas kring bröderna Elm och Zlatan själv. Förmodligen skulle han säkert undra till en början. En kort stund senare skulle han förstå att han är en del av en ljus blågul framtid.

Apropå Österrike-matchen, kan man till exempel konstatera att Markus och Marcus på topp såg ut som vilsna kaniner. De sprang åt både fel och konstigt håll och bevisade ingenting. Att vara bland de sämsta på plan när det gäller som mest för just dem, är detsamma som att skicka hem sig själva med posten.

En annan aspekt från matchen är väl att den ständigt existerande anti-zlatanismen** säkert fick ny vind i sina segel, när det gick så bra att vinna utan Zlatan i laget.

Positivt är också att Portugal sannerligen inte skrämdes när de nästan misslyckades med att få hål på Finland i onsdags.

Det svenska folkets back-up om vi inte går till VM – Sven-Göran Eriksson, har efter förlusten mot USA, snart ätit sin sista enchilada. Det är inte längre någon gissning att miljontals mexikaner står beredda att slänga sina salsa-såser och jalapeños på vår kära värmlänning.

* Andrikipedia: Elmifierad: Att plötsligt drabbas av tron att bröderna Elm är svensk fotbolls stora räddning och förhoppning under de närmaste tio åren.

** Andrikipedia: Zlatanism: Att avguda allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. En bekännare av zlatanism, börjar omedelbart heja på alla lag han byter till och förorten Rosengård har blivit ett attraktivt och tänkbart turistmål. De hävdar ofta att Zlatan är världens bästa fotbollsspelare och många har filmen Blådårar i sina bokhyllor. Det är också populärt att citera Zlatans alla uttalanden.

** Andrikipedia: Anti-zlatanism: Att störa sig på allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. Anti-zlatanisterna letar ständigt fel hos spelaren och hävdar att Zlatan är överskattad. Bekännarna är dessutom experter på att vifta bort eller ignorera när Zlatan gör drömmål eller blir utnämnd till Serie A: s bästa fotbollsspelare.

Andreas Johansson

Elmifiering och zlatanism

14 februari 2009

Det är fredag den trettonde och jag sitter just nu och tänker på Terror på Elm Street. Men istället för mardrömmar, drömmer jag dag- och framtidsdrömmar. Jag har blivit elmifierad*! Bröderna Elm hade varit givna i Nils Dackes smålandshär om de levt på 1500-talet. Friska, välbyggda, orädda kalmariter som sliter och kämpar ner sina motståndare, oavsett om de heter Gustav Vasa eller Cristiano Ronaldo.

Jag hävdar tveklöst att bröderna Elm är det mest intressanta som hänt svenska landslaget sedan Zlatan blev världsstjärna. Under lång tid har allt runt landslaget varit osäkert, mediokert och mestadels dåligt. Det har varit han eller han – och vem kan? Därför bör all inskolning för bröderna Elm vara över från och med nu. De pumpar in så mycket ohämmad energi i truppen, vilket alla lagdelar vinner på. Den här typen av vägvinnande brödrastomme i landslaget, har vi kanske inte sett sedan Knut, Bertil och Gunnar Nordahls dagar. Daniel och Patrik Andersson, Thomas och Andreas Ravelli och några andra exempel får helt enkelt ursäkta. Vi har just nu en modell som få fotbollsarkitekter kunnat rita upp. Viktor och Rasmus ska vara givna i startelvan framöver. De kan göra allt Lars-Roland önskar i mittfälts- och anfallsväg. Jag försökte tolka Lagerbäcks gåtfulla ansiktsutryck efter Rasmus Elms dundrande kanon mot Österrike. Jag läste ”jävlar, den där lilla luriga killen kan ju bli min räddning”. Tänk om även storebror David blommar ut och dominerar i Kalmar under våren… Plötsligt har jag blivit nyfiken på hur den småländska Elm Street såg ut under de tre brödernas uppväxt. Var bollen central i alla lekar? Finns det ett bollplank som kan bli klassiskt framöver? Vad fick de för mat? Hade föräldrarna planer på att skapa fler bröder?

När Zlatan är fri från sin avstängning och kommer tillbaka senare i vår, hoppas jag att han får veta att laget ska byggas kring bröderna Elm och Zlatan själv. Förmodligen skulle han säkert undra till en början. En kort stund senare skulle han förstå att han är en del av en ljus blågul framtid.

Apropå Österrike-matchen, kan man till exempel konstatera att Markus och Marcus på topp såg ut som vilsna kaniner. De sprang åt både fel och konstigt håll och bevisade ingenting. Att vara bland de sämsta på plan när det gäller som mest för just dem, är detsamma som att skicka hem sig själva med posten.

En annan aspekt från matchen är väl att den ständigt existerande anti-zlatanismen** säkert fick ny vind i sina segel, när det gick så bra att vinna utan Zlatan i laget.

Positivt är också att Portugal sannerligen inte skrämdes när de nästan misslyckades med att få hål på Finland i onsdags.

Det svenska folkets back-up om vi inte går till VM – Sven-Göran Eriksson, har efter förlusten mot USA, snart ätit sin sista enchilada. Det är inte längre någon gissning att miljontals mexikaner står beredda att slänga sina salsa-såser och jalapeños på vår kära värmlänning.

* Andrikipedia: Elmifierad: Att plötsligt drabbas av tron att bröderna Elm är svensk fotbolls stora räddning och förhoppning under de närmaste tio åren.

** Andrikipedia: Zlatanism: Att avguda allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. En bekännare av zlatanism, börjar omedelbart heja på alla lag han byter till och förorten Rosengård har blivit ett attraktivt och tänkbart turistmål. De hävdar ofta att Zlatan är världens bästa fotbollsspelare och många har filmen Blådårar i sina bokhyllor. Det är också populärt att citera Zlatans alla uttalanden.

** Andrikipedia: Anti-zlatanism: Att störa sig på allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. Anti-zlatanisterna letar ständigt fel hos spelaren och hävdar att Zlatan är överskattad. Bekännarna är dessutom experter på att vifta bort eller ignorera när Zlatan gör drömmål eller blir utnämnd till Serie A: s bästa fotbollsspelare.

Andreas Johansson

Ovisshetens år

15 januari 2009

Nu är det slutdansat runt granen! Det blev lite väl glittrigt, glöggsliskigt och barrigt till slut. VM-kvalväntan var nästan på väg in i glömskans dal ett tag, nedtryckt under en hög av pepparkakor och julklappspapper. Men nu är löftenas och förväntningarnas tid här. Och för fotbollslandslaget gäller – välkomna till ovisshetens år!

År 2009 börjar med svåra frågeställningar! Landslaget står kanske inför sitt värsta vägskäl på länge. De har ett uselt år bakom sig – och är sänkta till sämsta rankingen (32) sedan FIFA började räkna för femton år sedan. Nu väntar ett lömskt år och hela tiden kommer vi att balansera mellan himmel och djupt helvete. En enda snedspark eller ett tveksamt domslut kan mycket väl utgöra skillnaden för laget och folket, men konkretare för förbundskaptenerna. Antingen blir det hyllningskörer och feta utmärkelser på galorna – eller så blir det att leta sig ut genom källargångarna. Miljoner händer i skyn eller lika många fötter i baken… 

Hur börjar då förberedelserna för Lars-Roland inför Portugalmatchen? Naturligtvis i vanlig ordning; på turné med c-laget för ännu en betydelselös ”Hong-Kong-turnering”. Visst kan det vara skoj att skaka hand med en solbränd Svennis i solens Kalifornien. Och det talas om ”ett bra tillfälle att forsla in nya spelare”. Men när alla de gröna allsvenska pojkarna ska springa ut på samma äng, går syftet oftast i baklås. Dåligt spel som leder till förluster och tappade självförtroenden (och rankingpoäng), leder inte till något inforslande. C-spelarna kommer sällan tillbaka till blågult, åtminstone inte till någon A-samling. Missförstå mig inte, jag är för inskolning och låta få chansen vid de rätta tillfällena. Men Portugalmatchen kryper allt närmare och jag skulle imponeras mer om jag fick se Lars och Rolands glasögon på var och varannan läktare i Europa den här perioden, där de verkligt aktuella kandidaterna finns.

Jag är just nu inne på en sak som innebär att förbundskaptenerna gärna får studera pokerstrategi. Tänk om de går och visslar och pratar varmt om Rosenbergs målsnitt i Bundesliga, eller att de viftar bort Elmanders skavanker och istället lyfter fram hans förbättrade samspel med Zlatan på träningarna. Vidare att de låter övertygade om att Henke när som helst kan dyka upp. Inte förrän på matchdagen mot Portugal, plockar de plötsligt upp ett oväntat kort från start. Det står Marcus Berg på det, jokern som blir kung för en kväll. 

Apropå Henke; jag har funderat alltmer på hans fetischism. Han måste nästan få kickar av att försätta människor i undran. Hur många gånger har det hänt egentligen? Se på den senaste tidens utdragna déjà vu; när ett helt land och rader av lag går och gissar över vad Henke ska komma fram till nu igen. Vi svenskar brukar vara ett tålmodigt folk som respekterar att ett beslut får ta tid, men nu verkar det tagit slut. Under en av de tidigare förhalningarna, skrevs det tusentals namnunderskrifter för att locka Henke tillbaka. Enligt Sportbladet önskar visst tre av fyra att han slutar nu… Själv tror jag att det blir ”äsch, en vända till…”.

Avslutningsvis, jublade jag ikväll över det faktum att den store Kaka tackade nej till miljardbudet från Manchester City! Hur ofta händer det att någon form av klubbkänsla vinner över enorma pengar?

Andreas Johansson
andreas.johansson@vm-2010.se