Det är fredag den trettonde och jag sitter just nu och tänker på Terror på Elm Street. Men istället för mardrömmar, drömmer jag dag- och framtidsdrömmar. Jag har blivit elmifierad*! Bröderna Elm hade varit givna i Nils Dackes smålandshär om de levt på 1500-talet. Friska, välbyggda, orädda kalmariter som sliter och kämpar ner sina motståndare, oavsett om de heter Gustav Vasa eller Cristiano Ronaldo.
Jag hävdar tveklöst att bröderna Elm är det mest intressanta som hänt svenska landslaget sedan Zlatan blev världsstjärna. Under lång tid har allt runt landslaget varit osäkert, mediokert och mestadels dåligt. Det har varit han eller han – och vem kan? Därför bör all inskolning för bröderna Elm vara över från och med nu. De pumpar in så mycket ohämmad energi i truppen, vilket alla lagdelar vinner på. Den här typen av vägvinnande brödrastomme i landslaget, har vi kanske inte sett sedan Knut, Bertil och Gunnar Nordahls dagar. Daniel och Patrik Andersson, Thomas och Andreas Ravelli och några andra exempel får helt enkelt ursäkta. Vi har just nu en modell som få fotbollsarkitekter kunnat rita upp. Viktor och Rasmus ska vara givna i startelvan framöver. De kan göra allt Lars-Roland önskar i mittfälts- och anfallsväg. Jag försökte tolka Lagerbäcks gåtfulla ansiktsutryck efter Rasmus Elms dundrande kanon mot Österrike. Jag läste ”jävlar, den där lilla luriga killen kan ju bli min räddning”. Tänk om även storebror David blommar ut och dominerar i Kalmar under våren… Plötsligt har jag blivit nyfiken på hur den småländska Elm Street såg ut under de tre brödernas uppväxt. Var bollen central i alla lekar? Finns det ett bollplank som kan bli klassiskt framöver? Vad fick de för mat? Hade föräldrarna planer på att skapa fler bröder?
När Zlatan är fri från sin avstängning och kommer tillbaka senare i vår, hoppas jag att han får veta att laget ska byggas kring bröderna Elm och Zlatan själv. Förmodligen skulle han säkert undra till en början. En kort stund senare skulle han förstå att han är en del av en ljus blågul framtid.
Apropå Österrike-matchen, kan man till exempel konstatera att Markus och Marcus på topp såg ut som vilsna kaniner. De sprang åt både fel och konstigt håll och bevisade ingenting. Att vara bland de sämsta på plan när det gäller som mest för just dem, är detsamma som att skicka hem sig själva med posten.
En annan aspekt från matchen är väl att den ständigt existerande anti-zlatanismen** säkert fick ny vind i sina segel, när det gick så bra att vinna utan Zlatan i laget.
Positivt är också att Portugal sannerligen inte skrämdes när de nästan misslyckades med att få hål på Finland i onsdags.
Det svenska folkets back-up om vi inte går till VM – Sven-Göran Eriksson, har efter förlusten mot USA, snart ätit sin sista enchilada. Det är inte längre någon gissning att miljontals mexikaner står beredda att slänga sina salsa-såser och jalapeños på vår kära värmlänning.
* Andrikipedia: Elmifierad: Att plötsligt drabbas av tron att bröderna Elm är svensk fotbolls stora räddning och förhoppning under de närmaste tio åren.
** Andrikipedia: Zlatanism: Att avguda allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. En bekännare av zlatanism, börjar omedelbart heja på alla lag han byter till och förorten Rosengård har blivit ett attraktivt och tänkbart turistmål. De hävdar ofta att Zlatan är världens bästa fotbollsspelare och många har filmen Blådårar i sina bokhyllor. Det är också populärt att citera Zlatans alla uttalanden.
** Andrikipedia: Anti-zlatanism: Att störa sig på allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. Anti-zlatanisterna letar ständigt fel hos spelaren och hävdar att Zlatan är överskattad. Bekännarna är dessutom experter på att vifta bort eller ignorera när Zlatan gör drömmål eller blir utnämnd till Serie A: s bästa fotbollsspelare.
Andreas Johansson