Ett halvårs väntan är över – det långa uppehållet som har fyllts med otaliga spekulationer, drömscenarion och skräckresultat. Nu förvandlas fantasin till allvar. När nationalsångerna spelas på Dragao-stadion i Porto, har vi en rad Champions League-segrare och stjärnprydda mästare på ena sidan och på den andra finner vi spelare från mediokra lag och La Manga-solbrända killar.
Hur brukar det gå i mötena mellan Manchester United och Bolton, Chelsea och Birmingham, Real Madrid och Elfsborg? Spelare för spelare är Portugal i fotbollshimlen och ett Sverige utan Zlatan är på en bondgård. Men skit under naglarna á la Mild, Turbo, Schwarz och i viss mån Linderoth brukar ju vara slitvargsmelodin som brukar kunna gå hem i den här typen av matcher. Men den sången verkar vara färdigspelad. Sverige har ett lag utan identitet och karaktärsdrag numera. Det känns på flera sätt otäckt!
Allt talar egentligen för Portugal. Att stjärnspelarna rannsakar sig själva (som Italien brukar göra) och inser att det är nu man måste börja prestera. Att de har några av världens bästa spelare på pappret, såsom Carvalho som mittback, Deco på mittfältet och Mr. Ronaldo lite överallt. Att de har några Portospelare i sitt eget vardagsrum. Att de dribblar bättre, passar bättre…
Nej nu får jag sluta! Det räcker med argument åt det hållet. Jag vill ju vara möjligheternas man. Vad talar då för Sverige och vad kan de göra för att skrälla?
Till att börja med: sitt ner efter ett svettigt träningspass och titta på video!
Kolla hur det gick till när Portugal självsäkert skulle utklassa Danmark och Albanien, när de inte kunde göra mål. Vad som typiskt händer Portugal när deras spelare vill överglänsa sina släktingar i Brasilien med olika sorts överstegsfinter. När det för Portugal blir viktigare att göra en glänsande nedtagning på mittfältet än att göra mål. För Portugal kan ibland glömma bort poängen med att enkelt skjuta en boll i nät. Hoppas laget nu inte sitter och kollar på en video med Filippo Inzaghi som uppladdning…
Det är heller inte fel att svenskarna efter lyxmaten tittar på videon Spanien-Sverige från förra EM-kvalmatchen borta med syftet att göra allt utom det där dåliga som de lyckades med då.
Sverige måste dra alla de möjliga fördelar som finns av att Zlatan inte är med. Att vi är dåliga utan honom, låtsas att Henke spelar på övertid och att de andra är glada amatörer. Så mycket Albanien över Sverige som möjligt kan kanske vara ett oavgjort- eller segerrecept.
Filmningsdebatten med Henke-psykningen av Ronaldo, har ju tagit över alla sportsidor de senaste dagarna. Tänk att ett litet Henke-uttalande plötsligt blir det som alla talar mest om!
Jag har också suttit och funderat på några viktiga önskemål inför lördagens kvalmatcher.
Att Ungern inte får vinna borta mot Albanien. Då skulle ungrarna få tio poäng i tabellen och lika många i ökat självförtroende. En underdog som då stormar fram mot att kunna bli ett Lettland á la 2004.
Undret på Malta: Att allt råkar bli fel för Danmark och de skjuter åtta skott i målramen i första halvlek. Sen börjar danskarna i solstinget och tröttheten att tro på fotbollsdjävulen, varpå att inget händer under de sista 45 minuterna.
Nej, nu drömmer jag igen, men varför inte? Jag böjer mig ner och fokuserar på något oväntat på lördag – den där skjutsen i riktning mot hängmattorna i Sydafrika.