Nationaldag, nationalarena och nationskamp mellan urgamla rivaler – kan det bli bättre regisserat? Men det spelar ingen roll hur det ser ut, eller om det till och med skulle bli nya skandalscener – bara vi vinner! För oavgjort mot Danmark är lika med en förlust och kampen mot Danmark blir ett krig med anor långt tillbaka i tiden.
Stockholm den 8 november 1520: Danskarna ledda av Kristian II, mer känd som ”tyrannen” i svenska ögon, låter verkställa Stockholms blodbad i samband med sin egen kröningsfest från dagen före. Hela händelsen föregås av list. Tidigare hade tyrannen låtsats vara vänlig och givit högt uppsatta svenskar amnesti – och kunde på ett smidigt sätt överta både svenska kronan och Stockholms slott. Men han nöjer sig alltså inte med dessa ”fredliga” överenskommelser. Han genomför sin grymma vedergällning under förnedrade former på svenskarnas hemmaplan.
Köpenhamn den 2 juni 2007: Christian Poulsen vill tydligen bli nästa Kristian Tyrann när skoningslöst boxar Marcus Rosenberg i magen, vilket gör att Sverige får den mest självklara straffen i världen. Då kommer Köpenhamns ölbad, när en viss dansk stormar fram med tio liter öl i kroppen. Svenskarnas revansch blir ett faktum i samband med att danskarna känner sig förnedrade och skamsna på sin hemmaplan. Händelsen banar väg för att Sverige går till ett nytt mästerskap och att Danmark missar ännu ett. Det svider i den danska själen att bror Sverige seglar iväg till EM på deras bekostnad. Och när VM-kvalet lottas, börjar man direkt mobilisera för vedergällning…
Stockholm den 6 juni 2009: Upprepar sig historien? Tillåts danskarna göra Råsunda danskt och hamnar alla kronor i danska fickor igen? Med tanke på läget i kvalgruppen, skadebekymmer och bortaplan bestämmer sig Danmark för att 0-0 får räcka. Det skulle definitivt innebära att Danmark lyckats med sin hämnd mot Sverige. Själva skulle grannlandet då kunna defilera mot gruppsegern – medan svenskarna skulle stå inför en oviss framtid. Men i min spåboll ser jag följande scenario:
Vi kommer alltså att få se en oerhörd defensiv för ”gladfotbollslaget”. Eftersom att Danmark nu blivit ytterligare försvagat genom Aggers, Laursens och Kröldrups skador och skavanker i backlinjen, kommer mittfältet att krympa tillbaka ännu mer för säkerhets skull. Försvaret kommer att göra allt för att slå bojor på Zlatan och hålla fast honom i alla tömmar. Det ser frustrerat ut och tiden går. Vi får uppleva mycket kamp, blåmärken, avblåsningar, gula kort, regnskurar, fasta situationer och svenska missar i mängder… Palermoförsvararen Simon Kjaer kommer att slita i Zlatan för att slippa bli lika uppsnurrad som han blev under säsongens Serie A. Trots de låsta ställningarna visar det sig ändå att allt är som det ska. En Zlatan som står i mitten som en måltavla för både bollar och danska knektar – vilket till slut ger ytor för gula kantspringare. Och när det är runt tio minuter kvar av matchen händer det äntligen! Zlatan är hårt uppvaktad av två-tre röda som ligger tätt som plåster på honom. Trots det håller han emot med grym styrka och får iväg en fantastisk skarvad tåspets på bollen som snabbt hamnar hos Sveriges Christian (jovisst, Wilhelmsson kommer att få speltid). Den blonda svensk-arben får till en hafsig träff precis innan danska Boxar-Christian hinner täcka. Den luriga bollbanan ställer Sörensen i danska målet som inte hinner inte fram i tid. De sista minuterna är båda lagen så trötta att matchen bara spelas av. Hämnden inställd för den här gången och Danmark har äntligen fått en svensk Christian Tyrann!
Andreas Johansson
andreas.johansson@vm-2010.se