Nyheter Fotbolls-VM 2010

Det är en fråga som de flesta spelbolag anser sig ha svaret på, detta genom att dem presenterar odds på specifika saker. I halvtid i matchen mellan MFF – PSG (Champions League) så presenterades vi att vi skulle vinna 6 ggr pengarna om vi spelade på att Zlatan skulle göra nästa mål (vilket han också gjorde).

Det ett bolag som köpt annonstid i samband med matchen, men du kan fråga dig om det var det bästa oddset som presenterades. På sajter som spelbolag.nu kan du se vilka sajter som finns samt vilka välkomsterbjudanden dessa har.

Oavsett oddsen så var det härligt att se Zlatan göra mål. Hoppas att han får en bra säsong och att han är i form till EM 2016.

Parkmatchen i lördags satte punkt för en era. Lagerbäcks signum att alltid lyckas i kval är slut. Det som fungerade förr är över, målen uteblir och krampaktigt spel är numera en vardag. Bland det värsta som finns är att stå utanför och titta på när de andra har kalas. Men många gånger under detta kval har VM-missen nästan känts oundviklig.

Samtidigt som lidandet infann sig efter förlusten, har en viss lättnad smugit sig fram. Lagerbäck skulle ändå inte göra succé i sommarslutspelet. Vi har inte det spel som krävs längre. Verkligheten har kommit ikapp. Flera andra länder har ställt om och anpassat sig till framgångsrikare anfallsspel, och när endast det svenska försvarsspelet fungerar någorlunda är det dags för helt nya impulser.

Det som därför känns som fräscht plåster i skavsåren är de omedelbara spekulationerna kring en ny förbundskapten (det var ett tag sedan sist i vårt land). Både Erik Hamrén och Hasse Backe är bra namn men U 21-Jörgen Lennartsson är fortfarande viktigare som utbildare av yngre förmågor.

Men mitt förstaval är lätt; Sven-Göran Eriksson. Det skulle vara en världsnyhet som ger signalen ”Sverige satsar stenhårt”. Han skulle ge störst kryddning till en avslagen grupp. Många av dagens spelare skulle anstränga sig extra av ren nyfikenhet, bara för att vara med på den första landslagssamlingen. De som funderade på att sluta, tänker till ett varv till. De nya satsar ännu hårdare. Tror intresset för landslaget både internt och externt skulle bli störst med Sven.

Se bara på Zlatan; han antydde under gårdagen att det inte är säkert att han fortsätter om det blir fel förbundskapten. Och han var ju inte mycket till övers för den allsvenska tränarkåren… Ett namn som Sven-Göran skulle till och med göra Zlatan intresserad. Han respekterar män, som liksom han själv, har vunnit på de stora scenerna. Sverige har råd att nu tappa Lagerbäck, Anders Svensson, Mikael Nilsson och alla andra som pratar om tacka för sig. Men tills Lennartsson-generationen vuxit till sig några snäpp, behöver vi Zlatan.

Men dessförinnan är det ikväll dags för Lagerbäcks avskedsföreställning mot Albanien. Tror den kröns med en uddamålsseger till sist (som inte räcker någon vart). För det kan väl omöjligt bli ”miraklet i Guimares”? Det går ju inte ens att föreställa sig hur Malta ska kunna rubba Portugal nu (som de gjorde inför EM-kvalet-87 när de klarade 2-2). Minns också hösten-93, då Frankrike bara skulle defilera hem segern hemma mot Israel på Sveriges bekostnad. Hur Israel sedan vände och vann under de sista tio (och vilket VM som följde därpå). Mirakel sker ibland, och om Malta skulle ta den där poängen, lovar jag att äta maltesisk mat under en hel månad…

Andreas Johansson

Vintern 1658 stod vansinnigt mycket på spel. Men isen höll när Karl X Gustav och hans mannar tågade över Stora Bält till Danmark. Detta livsavgörande drag bidrog till att Sverige vann: mod, tur, sedan anfallslist och historieskrivning. Händelsen räknas ofta som Sveriges största seger i ett slag. För ur prisskålen tog han med sig Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm och Bohuslän.

På lördag är det Lagerbäcks tur, men han vankar fram på betydligt tunnare is när han tar sig från sitt hotellrum till en dansk park. Med stor sannolikhet vandrar han också ur den med en frisedel i handen, tom i själen, snart abdikerad och pensionerad efter lång och trogen tjänst.

När Lagerbäck kom med sitt uttalande att Sverige hade minst 65-70 procents chans att nå VM, undrade jag om han skämtade (det var innan Ungern- och Maltamatcherna). Två segrar och sex poäng senare förstår jag fortfarande inte var procentsatsen kom ifrån… Rent krasst bör det nu vara högst 50-50 att vi ens kommer tvåa i gruppen.

Eftersom att allt talar för att Portugal kommer att vinna enkelt mot både Ungern och Malta och skaffa sig ett försprång i målskillnaden, räcker ju självklart inte oavgjort mot Danmark.

Därför krävs det av Lagerbäck att mobilisera sina trupper med samma mod som Karl X Gustav gjorde med sin armé. Mod att klara målet, trots att isen håller på att spricka. Det är sommar snart igen och drömmen om att Lagerbäck står där och delar ut flygbiljetter till manskapet som ska till Sydafrika, lever fortfarande…

Men hur ska det gå till?

• Vi har ingen Karl och ingen Gustav men vi har en med nummer tio. Zlatan har chansen att fortsätta sin framgångsvåg (och den här gången slår han straffen när den kommer). Dessutom har han skött sin del av psykkriget väl inför matchen…
• Snorsnål defensiv. Tzatziki-dopade paret Majstorovic och Mellberg i mitten har varit strålande den senaste tiden i sina Atenlag. De blir aggressiva och tunga där bak och huvudfarligast på hörnorna.
• Kim Källströms revanschlusta från förra danskmötet och nyvunna målform i Lyon. Tror koncentrationen nästan kokar över på honom.
• Henrik IX med nio liv! Henkes beslutsfasta comeback och uppenbarelse sätter griller i huvudet på danskförsvararna.
• Marcus Rosenbergs inhopp i 77: e minuten. Han kan hoppa in från kylan i ett ovisst läge och kittla Christian Poulsen i bröstvårtorna och säga något styggt. Det kan vara det psykologiska genidraget som rör till det mer för de danska nerverna än om Berg eller Elmander kommer in.

Om nu Sverige skulle vara så modiga och smarta att de vinner, tycker jag att Lagerbäck ska ta laget till Roskilde efteråt (där freden och landvinningarna bestämdes efter slaget vid Brömsebro). Där kan han ställa sig upp och officiellt hålla ett tacktal för Karl X Gustav för de spelare i laget som föddes i landskapen som kungen tog med sig till Sverige …

Vi ses här efter denna kamp i glädje eller sorg…

Zlatan avgjorde matchen i sista sekunden och Sveriges dröm om VM i Sydafrika är fortfarande vid liv.

Sverige fick en smakstart då Mellberg i  8:e minuten ”språngnickade” in ledningsmålet. Halvleken fortsatte med att Sverige skapade några målchanser utan att få till avsluten. Ungern rullade boll, men var inget hot för Sverige.

I andra halvlek skapar Sverige många bra chanser, men dessa hamnar i stolpem, ribban och strax utanför. Zlatan ser piggare ut är på väg in i matchen efter att varit nästan osynlig i 60 minuter. Matchen styr Sverige och ser ut att gå mot en stabil seger.

Ungrarna anfaller och skapar lite oreda i det svenska försvaret. I den 79:e blåser domaren en högst tveksam straff då Rasmus Elm går ”krockar” med en ungersk spelare. Szabolcs Huszti reducerar till 1-1.

Sekunderna tickar iväg och ett stressat Sverige lyckas inte få till något spel utan ”slänger” iväg bollarna. Fjärdedomaren visar att det är 3 minuters tilläggstid.

Klockan står nu på  92.58 släpper Elm passning till Zlatan som frälser hela fotbollsverige genom sitt mål i sista sekund.

– Jag försöker och försöker… Förra gången var det snyggare men det viktiga är att den går in, sade Zlatan Ibrahimovic.
– Vi skulle bara vinna matchen, när dom fick 1-1 kände vi bara att vi skulle sätta ett till.

Flera gånger har jag sagt till mig själv att jag aldrig får bli så fantasilös att jag en dag använder ett zäta i samma rubrik där Zlatan står med. Och jag har suckat över medias uttjatade nödlösningsbruk med att byta ut ”s” mot ”z” på alla möjliga ställen. Men när allt annat hopp känns som bortblåst, står jag med där i ledet. För inför ödesmatchen mot Ungern, är det faktiskt bara zoom Zlatan som gäller.

Svenska truppen känns medioker i allt just nu. Sedan ligorna drog igång har de blågula spelarna varit iskalla överallt. Den molokna skaran som körde kvadraten i måndags var förmodligen lättade att träffa gänget och skaka av sig klubblagspressen som legat och gnagt.

Enda undantaget är stackars Ibragol, som oundvikligt fått rollen att bära hela Sveriges sista hopp under två halvlekar nu på lördag. Hans omtalade knäskada blir dock inga problem. Zlatan kommer att spela alla minuter och vara galet taggad. För han, liksom hela Sverige vet, fast vi knappt vågar tala om den enkla regeln. Vinner vi inte, missar vi slutspelet! Det skulle i sin tur innebära att Zlatan riskerar att tappa både marknadsvärde och chans på guldboll.

Utmaningen: Ett av de allra svåraste motstånd som finns just nu! Ungern har inte spelat så bra i ett mästerskapskval på flera decennier. De har bättre läge och form än Sverige, samt vittring och större hungrighet på en andraplats. Dessutom får man inte glömma att de ärligt talat var värda minst en poäng när vi mötte de senast.

Nu sätter jag på ödessymfonin. Ta-ta-ta-taaa. Blundar och fokuserar på två saker; ett trollkarlstrick för fyra år sedan och en flygande nick i Barcelona förra helgen.

Först går jag tillbaka till den begynnande hösten 2005. Jag är på väg till en kräftskiva ute i Rönninge. Mina egenfångade kräftor som äntligen ska ätas efter Ungern-Sverige. Men jag inser att jag inte hinner fram till matchstart. I stället slår jag mig ner på en förortspub. Det är ett tungt matchscenario och tiden rinner iväg. I slutminuterna är jag på väg att gå och tankarna är redan upptagna av fyndiga snapsramsor som jag vill kompensera min sena ankomst med. Men just då händer det omöjliga; historiebokshändelsen! Ännu ett missat skott i burgaveln av den osynlige Zlatan som håller på att få en etta i betyg av alla tidningar. Men, nej… den är visst inne! Hur, från den vinkel? Var det för att han gjorde sig så osynlig som han lyckades komma i magiskt prickskytteläge. Jag ställer mina förhoppningar till att han kan lyckas göra något liknande igen! Just när rullgardinen är på väg att hakas fast.

Den andra aspekten är den flygande offsidenicken mot Sporting Gijon i Barcelonas hemmapremiär häromdagen. Om Zlatan gått mållös från den matchen också… Nej, kritik och ifrågasättanden från den nya klubben, hade blivit för jobbigt att bära inför Ungernmatchen.

Men ungerska, portugisiska och danska knivegg mot strupen har Lagerbäck aldrig varit så pressad inför en enda match som just Budapestmatchen. För strunt i matematiska teorier, vinner vi inte på lördag, är det slut på drömmen om Sydafrika, slut på eran Lagerbäck. Kan Zlatan rädda honom ännu en gång?

Det var en knackig första halvlek, där Malta hade den första heta målchansen och det var mest Maltas oförmåga att göra mål som räddade Sverige i den situationen.

1-0 till Sverige kom efter en bra löpning och inlägg av Safari, där Rasmus Elm träffade ribban och Källström nickade in returen.

I andra halvlek blev det ett förlösande mål då Majstorovic nickade in 2-0. Sedan gick det bara av farten och inom 5 minuter hade Sverige gjort 2 mål till. Rasmus Elm klackar vackert fram till Zlatan som lyfter bollen över målvakten. Vid 4-0 väggspelar Zlatan med Rasmus Elm som lägger den

Sverige dominerar sedan resterande halvlek och hade flera bud på 5-0. Nu ligger Sverige på samma poäng som Portugal och målskillnad men med färre gjorda mål.

Kvällens spelare var utan tvekan  Behrang Safari, en spelare som kan fortsätta att utvecklas och bli ännu bättre.

Tidigare har Marcus Rosenberg lämnat truppen på grund av skador. Sedan följde Henrik Larsson och nu senaste Johan Elmander.

Elmander har en blödning i axeln som riskerar att bli värre vid en ny smäll.

Då återstår Marcus Berg, FC Groningen eller Tobias Hysén, IFK Göteborg som får ta plats bredvid Zlatan i kvalet mot Malta imorgon.

Mikael Nilsson har en skadekänning i sitt lår, men blir ändå kvar i truppen även fast hans deltagande är osäkert.

Ett halvårs väntan är över – det långa uppehållet som har fyllts med otaliga spekulationer, drömscenarion och skräckresultat. Nu förvandlas fantasin till allvar. När nationalsångerna spelas på Dragao-stadion i Porto, har vi en rad Champions League-segrare och stjärnprydda mästare på ena sidan och på den andra finner vi spelare från mediokra lag och La Manga-solbrända killar.

Hur brukar det gå i mötena mellan Manchester United och Bolton, Chelsea och Birmingham, Real Madrid och Elfsborg? Spelare för spelare är Portugal i fotbollshimlen och ett Sverige utan Zlatan är på en bondgård. Men skit under naglarna á la Mild, Turbo, Schwarz och i viss mån Linderoth brukar ju vara slitvargsmelodin som brukar kunna gå hem i den här typen av matcher. Men den sången verkar vara färdigspelad. Sverige har ett lag utan identitet och karaktärsdrag numera. Det känns på flera sätt otäckt!

Allt talar egentligen för Portugal. Att stjärnspelarna rannsakar sig själva (som Italien brukar göra) och inser att det är nu man måste börja prestera. Att de har några av världens bästa spelare på pappret, såsom Carvalho som mittback, Deco på mittfältet och Mr. Ronaldo lite överallt. Att de har några Portospelare i sitt eget vardagsrum. Att de dribblar bättre, passar bättre…

Nej nu får jag sluta! Det räcker med argument åt det hållet. Jag vill ju vara möjligheternas man. Vad talar då för Sverige och vad kan de göra för att skrälla?

Till att börja med: sitt ner efter ett svettigt träningspass och titta på video!
Kolla hur det gick till när Portugal självsäkert skulle utklassa Danmark och Albanien, när de inte kunde göra mål. Vad som typiskt händer Portugal när deras spelare vill överglänsa sina släktingar i Brasilien med olika sorts överstegsfinter. När det för Portugal blir viktigare att göra en glänsande nedtagning på mittfältet än att göra mål. För Portugal kan ibland glömma bort poängen med att enkelt skjuta en boll i nät. Hoppas laget nu inte sitter och kollar på en video med Filippo Inzaghi som uppladdning…

Det är heller inte fel att svenskarna efter lyxmaten tittar på videon Spanien-Sverige från förra EM-kvalmatchen borta med syftet att göra allt utom det där dåliga som de lyckades med då.

Sverige måste dra alla de möjliga fördelar som finns av att Zlatan inte är med. Att vi är dåliga utan honom, låtsas att Henke spelar på övertid och att de andra är glada amatörer. Så mycket Albanien över Sverige som möjligt kan kanske vara ett oavgjort- eller segerrecept.

Filmningsdebatten med Henke-psykningen av Ronaldo, har ju tagit över alla sportsidor de senaste dagarna. Tänk att ett litet Henke-uttalande plötsligt blir det som alla talar mest om!

Jag har också suttit och funderat på några viktiga önskemål inför lördagens kvalmatcher.

Att Ungern inte får vinna borta mot Albanien. Då skulle ungrarna få tio poäng i tabellen och lika många i ökat självförtroende. En underdog som då stormar fram mot att kunna bli ett Lettland á la 2004.

Undret på Malta: Att allt råkar bli fel för Danmark och de skjuter åtta skott i målramen i första halvlek. Sen börjar danskarna i solstinget och tröttheten att tro på fotbollsdjävulen, varpå att inget händer under de sista 45 minuterna.

Nej, nu drömmer jag igen, men varför inte?  Jag böjer mig ner och fokuserar på något oväntat på lördag – den där skjutsen i riktning mot hängmattorna i Sydafrika.

Jag hävdar tveklöst att bröderna Elm är det mest intressanta som hänt svenska landslaget sedan Zlatan blev världsstjärna. Under lång tid har allt runt landslaget varit osäkert, mediokert och mestadels dåligt. Det har varit han eller han – och vem kan? Därför bör all inskolning för bröderna Elm vara över från och med nu. De pumpar in så mycket ohämmad energi i truppen, vilket alla lagdelar vinner på. Den här typen av vägvinnande brödrastomme i landslaget, har vi kanske inte sett sedan Knut, Bertil och Gunnar Nordahls dagar. Daniel och Patrik Andersson, Thomas och Andreas Ravelli och några andra exempel får helt enkelt ursäkta. Vi har just nu en modell som få fotbollsarkitekter kunnat rita upp. Viktor och Rasmus ska vara givna i startelvan framöver. De kan göra allt Lars-Roland önskar i mittfälts- och anfallsväg. Jag försökte tolka Lagerbäcks gåtfulla ansiktsutryck efter Rasmus Elms dundrande kanon mot Österrike. Jag läste ”jävlar, den där lilla luriga killen kan ju bli min räddning”. Tänk om även storebror David blommar ut och dominerar i Kalmar under våren… Plötsligt har jag blivit nyfiken på hur den småländska Elm Street såg ut under de tre brödernas uppväxt. Var bollen central i alla lekar? Finns det ett bollplank som kan bli klassiskt framöver? Vad fick de för mat? Hade föräldrarna planer på att skapa fler bröder?

När Zlatan är fri från sin avstängning och kommer tillbaka senare i vår, hoppas jag att han får veta att laget ska byggas kring bröderna Elm och Zlatan själv. Förmodligen skulle han säkert undra till en början. En kort stund senare skulle han förstå att han är en del av en ljus blågul framtid.

Apropå Österrike-matchen, kan man till exempel konstatera att Markus och Marcus på topp såg ut som vilsna kaniner. De sprang åt både fel och konstigt håll och bevisade ingenting. Att vara bland de sämsta på plan när det gäller som mest för just dem, är detsamma som att skicka hem sig själva med posten.

En annan aspekt från matchen är väl att den ständigt existerande anti-zlatanismen** säkert fick ny vind i sina segel, när det gick så bra att vinna utan Zlatan i laget.

Positivt är också att Portugal sannerligen inte skrämdes när de nästan misslyckades med att få hål på Finland i onsdags.

Det svenska folkets back-up om vi inte går till VM – Sven-Göran Eriksson, har efter förlusten mot USA, snart ätit sin sista enchilada. Det är inte längre någon gissning att miljontals mexikaner står beredda att slänga sina salsa-såser och jalapeños på vår kära värmlänning.

* Andrikipedia: Elmifierad: Att plötsligt drabbas av tron att bröderna Elm är svensk fotbolls stora räddning och förhoppning under de närmaste tio åren.

** Andrikipedia: Zlatanism: Att avguda allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. En bekännare av zlatanism, börjar omedelbart heja på alla lag han byter till och förorten Rosengård har blivit ett attraktivt och tänkbart turistmål. De hävdar ofta att Zlatan är världens bästa fotbollsspelare och många har filmen Blådårar i sina bokhyllor. Det är också populärt att citera Zlatans alla uttalanden.

** Andrikipedia: Anti-zlatanism: Att störa sig på allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. Anti-zlatanisterna letar ständigt fel hos spelaren och hävdar att Zlatan är överskattad. Bekännarna är dessutom experter på att vifta bort eller ignorera när Zlatan gör drömmål eller blir utnämnd till Serie A: s bästa fotbollsspelare.

Andreas Johansson

Det är fredag den trettonde och jag sitter just nu och tänker på Terror på Elm Street. Men istället för mardrömmar, drömmer jag dag- och framtidsdrömmar. Jag har blivit elmifierad*! Bröderna Elm hade varit givna i Nils Dackes smålandshär om de levt på 1500-talet. Friska, välbyggda, orädda kalmariter som sliter och kämpar ner sina motståndare, oavsett om de heter Gustav Vasa eller Cristiano Ronaldo.

Jag hävdar tveklöst att bröderna Elm är det mest intressanta som hänt svenska landslaget sedan Zlatan blev världsstjärna. Under lång tid har allt runt landslaget varit osäkert, mediokert och mestadels dåligt. Det har varit han eller han – och vem kan? Därför bör all inskolning för bröderna Elm vara över från och med nu. De pumpar in så mycket ohämmad energi i truppen, vilket alla lagdelar vinner på. Den här typen av vägvinnande brödrastomme i landslaget, har vi kanske inte sett sedan Knut, Bertil och Gunnar Nordahls dagar. Daniel och Patrik Andersson, Thomas och Andreas Ravelli och några andra exempel får helt enkelt ursäkta. Vi har just nu en modell som få fotbollsarkitekter kunnat rita upp. Viktor och Rasmus ska vara givna i startelvan framöver. De kan göra allt Lars-Roland önskar i mittfälts- och anfallsväg. Jag försökte tolka Lagerbäcks gåtfulla ansiktsutryck efter Rasmus Elms dundrande kanon mot Österrike. Jag läste ”jävlar, den där lilla luriga killen kan ju bli min räddning”. Tänk om även storebror David blommar ut och dominerar i Kalmar under våren… Plötsligt har jag blivit nyfiken på hur den småländska Elm Street såg ut under de tre brödernas uppväxt. Var bollen central i alla lekar? Finns det ett bollplank som kan bli klassiskt framöver? Vad fick de för mat? Hade föräldrarna planer på att skapa fler bröder?

När Zlatan är fri från sin avstängning och kommer tillbaka senare i vår, hoppas jag att han får veta att laget ska byggas kring bröderna Elm och Zlatan själv. Förmodligen skulle han säkert undra till en början. En kort stund senare skulle han förstå att han är en del av en ljus blågul framtid.

Apropå Österrike-matchen, kan man till exempel konstatera att Markus och Marcus på topp såg ut som vilsna kaniner. De sprang åt både fel och konstigt håll och bevisade ingenting. Att vara bland de sämsta på plan när det gäller som mest för just dem, är detsamma som att skicka hem sig själva med posten.

En annan aspekt från matchen är väl att den ständigt existerande anti-zlatanismen** säkert fick ny vind i sina segel, när det gick så bra att vinna utan Zlatan i laget.

Positivt är också att Portugal sannerligen inte skrämdes när de nästan misslyckades med att få hål på Finland i onsdags.

Det svenska folkets back-up om vi inte går till VM – Sven-Göran Eriksson, har efter förlusten mot USA, snart ätit sin sista enchilada. Det är inte längre någon gissning att miljontals mexikaner står beredda att slänga sina salsa-såser och jalapeños på vår kära värmlänning.

* Andrikipedia: Elmifierad: Att plötsligt drabbas av tron att bröderna Elm är svensk fotbolls stora räddning och förhoppning under de närmaste tio åren.

** Andrikipedia: Zlatanism: Att avguda allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. En bekännare av zlatanism, börjar omedelbart heja på alla lag han byter till och förorten Rosengård har blivit ett attraktivt och tänkbart turistmål. De hävdar ofta att Zlatan är världens bästa fotbollsspelare och många har filmen Blådårar i sina bokhyllor. Det är också populärt att citera Zlatans alla uttalanden.

** Andrikipedia: Anti-zlatanism: Att störa sig på allt som har med Zlatan Ibrahimovic att göra. Anti-zlatanisterna letar ständigt fel hos spelaren och hävdar att Zlatan är överskattad. Bekännarna är dessutom experter på att vifta bort eller ignorera när Zlatan gör drömmål eller blir utnämnd till Serie A: s bästa fotbollsspelare.

Andreas Johansson

Det är höstmörker och snart islager på bäckarna. Konstgräsanläggningarna är släckta för säsongen. Sverige är i vila och det är dags att plocka fram glöggkastrullen. Ner i soffan och in i regnet över England där TV: n berättar Hullsagor och visar Tottenham-skräckfilmer eller en och annan pengastinn City-cirkus. Med andra ord – det alltför långa uppehållet är här!

Nästa VM-kvalmatch känns för avlägsen. VM-pulsen må ha lagts på sparlåga, men därunder lurar en del obehaglig oro. Öppningen i vår grupp gav inga svar utom att Danmark har övertygat. Trots att Portugal har floppat i två hemmamatcher, ser jag ändå danskarna som våra huvudmotståndare om andraplatsen. Minns hur Spanien var så ”hotat” i början av förra kvalet efter några dåliga matcher – och hur de sedan vann allt överlägset. Varför skulle inte Portugal göra likadant? Nej, vi behöver nog minst fyra poäng i det hemska dubbelmötet mot Danmark för att verklighetsförankrat liv ska tändas i min dröm om Sydafrika. Ja, min ljuvliga dröm med vingårdarna, safarin och utblommade svenska talanger som bärs upp av den evige Larssongubben och den långe guldbollen-kaptenen.

Hur fördriver man tiden under väntan? Jag förespråkar att vi lägger konstgräs på vår nationalarena. Då skulle vi få negativt rykte hos alla besökare som kommer söderifrån. Vi skulle kunna ha den där fruktade skräckarenan uppe i norr med frostiga avbytarbänkar och där bollen studsar konstigt. Lagerbäck har också tid att fundera på hur vi kan skrämma Portugal till våren. Men gör det helst under matchen – inte före! Sverige vinner mest som underskattade underdogs än som sönderanalyserade hot. Jag skulle jubla om förbundskaptenerna går ut och mörkar och svartmålar våra chanser.

Just nu kan vi också spetsa glöggen med flera positiva besked från kontinenten. Vad har plötsligt hänt och samtidigt? För att nämna några tänker jag på Mikael Nilsson som kantspringer för fullt igen. Basel-Safari är med och kryssar borta mot Barcelona. Mellberg spelar alla minuter med ett vinnande Juventus, där också en viss Albin Ekdal hoppar in och spelar hela halvlekar (är inte han Sveriges främsta talang förresten – apropå diskussionen och vurmen för de oprövade korten i Allsvenskan?). Och Groningen-svenskarna som lyfter det låga laget till Hollands höjder. Det som kanske oroar är Elmanders vilsenhet i England och Isakssons upprepade läckage (med tillhörande bortförklaringar). Domarna i Italien får väl också börja dela ut billiga straffar till Inter igen, så att Zlatan hamnar i målprotokollen. Superhjälten måste vara het för att vi i Sverige ska slippa frysa.

Förutom vänskapsmatchen mot Holland utan glöd och nerv, har vi närmast det årliga fotbollskalaset i Globen. Trots att galan oftast är rätt ospännande och förutsägbar, tillhör jag gruppen som tycker att den ändå är en mysfaktor. Vad som än händer finns den alltid där en ruggig måndag i november. De där tre kandidaterna som räknas upp, den tralliga underhållningen, ryggdunkningarna… Visst är det lite Kalle Anka över galan, men Kalle hade själv inte varit så populär om han inte blivit tradition. Om ett par år finns det säkert de som ilsknar till i sofforna om programmet skulle ruckas på en smula.

Andreas Johansson

andreas.johansson@vm-2010.se

Min dröm går ut på att jag nästnästa sommar sitter på en sydafrikansk vingård. Jag har varit på safariäventyr och stadsvandringar. Jag pustar ut och laddar inför svensk premiärmatch. Zlatan är i stort sett klar för guldbollen. Henke har ångrat sig ännu än gång (efter att ha slutat i vanlig ordning) och siktar på ett sista slutspel igen! Spelare som Safari och bröderna Elm är etablerade i storklubbar. Kim Källström har blivit årets vänsterback i La Liga. Inga avbräck, inga skador, inga grupperingar och Lagerbäck pratar 4-4-2-språket igen.

Drömmen är fylld av kärlekskänslor men kan lika gärna diagnostiseras som verklighetsflykt. Höstmörkret är här och allvaret går tyvärr dåligt att förtränga. Jag bläddrar bland alla svarta rubriker som handlar om den stora krisen vid sidan om finansläget. Vårt kära landslag som är sargat, skadat, petat, 3-5-2 – förvirrat och frågeteckenfyllt. Upplägget kan knappast vara sämre? Och tyvärr är det inte Malta som kommer och lugnar, utan stjärnorna från Europas största storklubbar med en numera matchtränad Ronaldo i spetsen. Dessutom är väl Portugal mer än revanschhungrigt efter mirakelförlusten på stopptid mot Danmark senast. Deco har ju till och med sagt att danskarna är större favoriter än Sverige i gruppen. Jag är tyvärr rejält benägen att hålla med honom. Har svårt att se att Danmark floppar så mycket som de gjorde i EM-kvalet sist – och nästa gång de tar emot Sverige i sin park, kommer de definitivt vara med från början (och i slutminuterna…)!

Det har nästan blivit parodi över landslagstruppens uppradade chockbesked. I början duckade jag nästan när de kom som hårda jabbar. Nu orkar jag bara skratta uppgivet. Anders Svenssons, Wilhelmssons och Henkes lår, Mellbergs, Sebastian Larssons och Rosenbergs ljumskar, Edmans och Rami Shabaans korsband, Linderoths fotled, Marcus Bergs ryggproblem och Zlatans knä. Jag har i alla fall lärt mig mer om kroppens anatomi på sistone. Frågan är varför vi blivit särskilt drabbade just nu? Jag slås tillfälligt av skräckfantasin att danskhuliganen från Parken lärt sig häxkonst. Att han fått tag på ett gäng voodoo-dockor och sitter och hämnas för att han inte får se nästa svenskmöte hemma. Han bryter och sticks och är minst sagt lår- och ljumskfetischist…

Om man lägger till alla landslagsmän som inte får någon speltid i sina klubblag, så är mardrömmen komplett!

Kan det trots allt finnas någon ljuspunkt? Jag börjar med den flygande Zlatan. När han i senaste ligamatchen avgjorde med en klackspark i huvudhöjd, klarade han sin audition till att medverka i Hong Kong-filmer efter fotbollskarriären. Zlatan kanske kan trolla… men som bekant är han som bäst med en bra omgivning omkring sig! Annars då? Portugal har visst också en del skador… men en helt annan bredd än Sverige! Nej, då jag väljer jag att plocka fram Sverige-Spanien på Råsunda för ungefär två år sedan. Vi var knappast favoriter då heller, men reserverna med Allbäck vid rodret ordnade fram en 2-0-seger. Tänk om ett liknande scenario sker på lördag? Tre poäng – och jag kan kasta mig in i drömmen om Sydafrika igen.

Andreas Johansson

andreas.johansson@vm-2010.se

Sverige såg länge ut att hålla 1-1 mot Spanien. Men på tilläggstid kunde David Villa rinna igenom och göra 2-1. Men målet spelar egentligen ingen roll eftersom minst oavgjort mot Ryssland är fortfarande det som gäller. 

Sverige – Spanien 1-2
Spanien inledde klart piggast och Fernando Torres snurrade upp Mikael Nilsson ett flertal gånger. Målet kom också ganska tidigt, på en inövad hörnvariant där det svenska försvaret inte hängde med. Men Sverige spelade upp sig och Johan Elmander och Henrik Larsson fick varsin kanonchans att göra mål. Det var till slut Zlatan Ibrahimovic som precis som i premiärmatchen mot Grekland. Zlatan tog emot bollen inne i straffområdet och höll undan de klängade spanjorerna, sen vände han om och sköt bollen sakta men säkert över mållinjen.

I den andra halvleken tvingades Zlatan utgå på grund av nya känningar i knäet, och därmed tappade också Sverige det offensiva spelet. Det handlade mest om undanrensade bollar från Blågults sida när Spanien tryckte på som allra mest. Men Sverige krigade på beundrasvärt, ända fram till tilläggstiden då mittförsvaret inte lyckades stoppa David Villa som gled igenom och placerade in bollen till 2-1. Snopet, men målet hade egentligen ingen betydelse eftersom oavgjort mot Spanien hade satt Sverige i samma situation där minst oavgjort mot Ryssland i sista omgången är det som krävs för att ta sig vidare till kvartsfinal.

Grekland – Ryssland 0-1
Grekland spelade betydligt offensivare än mot Sverige, men trots mycket spel på offensiv planhalva var man uddlöst framåt och hade problem att komma till bra avslutningslägen. Då var Ryssland betydligt vassare i sina snabba omställningar och laget tog också ledningen sedan Greklands målvakt Nikopolidis sprungit ut på en irrutflykt och kunde se bollen lobbas över honom till en ryss som stod omarkerad framför det tomma målet. Grekland hade ett par hyfsade kvitteringschanser mot slutet av matchen, men Ryssland tog en rättvis seger och går nu till kvartsfinal vid seger över Sverige i sista omgången. Regerande Europamästerna Grekland är utslaget.

Andreas Lundin

Efter en tillknäppt första halvlek blixtrade Sverige till i den andra halvleken mot Grekland genom att göra EM:s snyggaste och fulaste mål. Men grymmast i går var ändå Spaniens David Villa som gjorde hattrick.

Sverige – Grekland 2-0
Sverige förde matchen mot ett defensivt Grekland som kom till start med en fembackslinje där två backar hade till uppgift att punktmarkera varsin svensk anfallare. Det såg ut att lyckas bra eftersom det enda Sverige skapade under den första halvleken var en nick från Zlatan Ibrahimovic som gick strax ovanför ribban. Grekland rullade mest runt bollen i eget försvar och hade knappt något anfallsspel överhuvudtaget.

Den andra halvleken inleddes med en jättechans av Christian Wilhelmsson, men hans lobb över den utrusande Nikopolidis landade på nättaket. Till slut orkade inte det grekiska försvaret stå emot Sverige. Men det krävdes ett mästerverk av den högre skolan för att göra mål. Zlatan drev upp bollen och väggspelade med Henrik Larsson vid straffområdeslinjen innan han avslutade med en höger yttersida i målvaktens bortre kryss. Ett väldigt vackert mål och Zlatans första i landslaget sedan hösten 2005. Fem minuter senare var det dags för 2-0, men det var inte lika vackert. Petter Hansson hamnade framför mål, missade bollen, men en grekisk försvarare rensade bollen på Petter som omedvetet fick in bollen via knäet och klacken.

Smolk i glädjebägaren var dock att ”Chippen” skadade sig och det är troligtvis en bristning i låret som gör att EM är över för hans del. Även Zlatan utgick i andra halvlek, men det var mest för att spara hans ömmande knä. Niclas Alexandersson blev också utbytt tidigt i den andra halvleken och i hans fall rör det sig om en fotskada. Det är tveksamt om Alexandersson kan medverka i lördagens match mot Spanien.  

Spanien – Ryssland 3-1
Spaniens förbundskapten valde att byta taktik från 4-5-1 till 4-4-2 och det visade sig vara ett vinnande drag. I stället för en ensam Fernando Torres på topp fick Valencias anfallare David Villa chansen i tvåmannanfallet, och han tog verkligen tillfället i akt. På pass av Torres kunde Villa placera in 1-0 tidigt i matchen. Men detta var bara början. I mitten på den andra halvleken hade Villa gjort både 2-0 och 3-0 till Spanien. Därmed blev han den förste spanjor någonsin att göra hattrick under en EM-turnering.

Ryssland försökte spela offensivt men läckte enormt bakåt. Spanien vann till slut med 4-1 och ryssarna kunde släppt in ännu fler mål. Det något överraskande med Guus Hiddinks uttagning var att fyrtornen i försvaret som tillhör CSKA Moskva blev bänkade till förmån för ett par kortare backar. Räkna med att Berezutsky och company är tillbaka i försvaret till lördagens ödesmatch mot Grekland. 

Ikväll är det dags för Sveriges grupp och det är upp till bevis för Lars Lagerbäcks manskap eftersom Grekland – Sverige kan bli en nyckelmatch i denna ovissa grupp.

Sverige: Sverige ställer upp med EM:s mest erfarna lag och har en snittålder på över 29 år. Det finns även ungdomlig entusiasm i Sebastian Larsson och Fredrik Stoor. En bra mix kan man tycka, men i de två träningslandskamperna precis innan EM såg spelet allt annat än imponerande ut. Kanske är det en svaghet att Henrik Larsson fortfarande håller i landslaget och kanske är det en svaghet att Tobias Linderoth och Fredrik Ljungberg ser ut att spela från start trots att de saknar matchtempo.

Sverige har å andra sidan många spelare på toppen av sin karriär, som exempelvis Zlatan Ibrahimovic och Olof Mellberg. Johan Elmander och Kim Källström är på väg dit och kanske kan visa under EM att de är lika lyckosamma i landslaget som i sina klubblag. Sen är givetvis den stora frågan om Zlatans knä håller. Det var evigheter sedan vår superanfallare gjorde mål i blågult och det behövs att han presterar nu om Sverige ska kunna ta sig vidare till kvartsfinal.

Prognos till VM 2010: Bra. Troligtvis lär vi inte få se någon Fredrik Ljungberg eller Henrik Larsson om två år, men vår nya gyllene generation bestående av Zlatan, Johan Elmander, Kim Källström och Andreas Isaksson lär vara som allra bäst år 2010. Dessutom har vi en intressant coming-man i Sebastian Larsson.

Spanien: Spanien har kanske den bästa spelartruppen av samtliga lag i EM. Men de har å andra sidan traditionen emot sig, den att de aldrig lyckas i stora mästerskap. Men någon gång måste den sviten brytas och Spanien kan mycket väl nå hela vägen till EM-guld i år. Framförallt är det offensiven som imponerar. Anfallarna Fernando Torres och David Villa har öst in mål i sina klubblag vilket fått tränaren Luis Aragones att fundera på 4-4-2 istället för 4-5-1. Det skulle innebära att Cesc Fabregas blir bänkad eftersom Marcos Senna och Xavi tar hand om det centrala mittfältet medan formstarka Andreas Iniesta och David Silva spelar på kanterna.

Det som kan bli Spaniens ackilleshäl är backlinjen. Båda mittbackarna Carles Puyol och Carlos Marchena har haft en svajig säsong i sina klubblag och även om de brinner av revanschlust så kanske det knäckta självförtroendet för större inverkan på spelet. Så det gäller att Iker Cassillas, en av världens bästa målvakter, är på hugget när Spanien väl släpper till målchanser. Trots frågetecknet för mittbackarna bör Spanien gå vidare från gruppen och om de överlever den tuffa kvartsfinalen som väntar kan de mycket väl stå som segrare den 29 juni.

Prognos till VM 2010. Bra. Spanien har ett ruggigt starkt lag i år och de flesta av stjärnspelarna är i 25-årsåldern vilket innebär att de kommer vara på toppen av sin karriär om två år. Dessutom finns yngre spelare som Cesc Fabregas, Ruben de la Red och Ruben Albiol som snart kommer bli tongviande i det spanska landslaget.

Grekland: De regerande EM-mästarna går in i turneringen som underdogs. Den här gången kommer motståndarna ta laget på största allvar och det framgångsrika liberosystemet från 2004 är skrotat. Eftersom laget i stort sett består av samma spelare som för fyra år sedan kanske motivationen att offra allt för en seger inte är lika stor. Men det som talar för att det blir ett nytt framgångsrikt mästerskap för Grekland är att Otto Rehagel är kvar som tränare och han har en förmåga att alltid få fram det bästa ur sina spelare.

Anfallaren Theofanis Gekas och den defensive mittfältaren Konstantinos Katsouranis har varit lysande i sina klubblag den här säsongen och lär bli tongivande i laget. Även mittfältaren Giorgios Karagounis lär få en viktig roll i Rehagels förväntade 4-3-3-uppställning. Problemen finns i försvaret. Samtliga mittbackar är nickstarka, men något långsamma, och utan libero i år lär det uppstå ytor bakom backlinjen. Dessutom har målvakten Antonios Nikopolidis hunnit bli 36 år och är inte lika stabil längre.

Prognos till VM 2010: Dålig. De flesta av nyckelspelarna är runt 30 år och lär vara på väg nedåt i karriären om två år. Det finns heller inga yngre spelare som spås någon lysande framtid. Möjligtvis 26-årige anfallaren Dimitrios Salpingidis, men han borde vara framträdande även under detta EM om han ska bli bofast i landslaget framöver. Största talangen är ytterbacken Vassilis Torosidis, men han är ingen man bygger ett lag kring.

Ryssland: Guus Hiddink. Det räcker med det namnet för att man ska inse att Ryssland kan gå riktigt långt i EM. Har han lyckats göra underverk i Sydkorea och Australien borde det gå att även göra underverk i Ryssland. Och optimismen bland ryssarna blev inte mindre av att klubblaget Zenit S:t Petersburg sprang hem hela Uefacupen i våras. Det är väl det som talar för Ryssland, för annars ser inte laget speciellt märkvärdigt ut. Den störste stjärnan Andrej Arshavin är avstängd i de två första matcherna och spelar först i matchen mot Sverige. Tungt avbräck även att anfallaren Pavel Pogrebnjak, som gjorde 10 mål i Uefacupen, är skadad.

På mittfältet finns flera små tekniska spelare som kan få sina genombrott under EM, Vladimir Bystrov, Dinjar Biljaletdinov och Juric Zjirkov. I backlinjen har Hiddink roterat rejält i träningsmatcherna inför EM. Men detta är troligtvis bara ett drag för att förvilla motståndarnas scouter. Bröderna Berezutskij och Sergei Ignasjevitj spelar alla tillsammans i CSKA Moskva och har därför inte behövt spela så mycket tillsammans i träningslandskamperna. De är bra ihop, men har sina brister individuellt. I CSKA spelar också målvakten Igor Akinfejev som redan nu rankas som en av världens bästa målvakter.

Prognos till VM 2010: Bra. Ryssland har ett nytt storlag på gång där nästan samtliga spelare i truppen är runt 25 år. Om två år lär de vara ännu bättre och spelare som Akinfejev, Arshavin, Biljaletdinov, Bystrov, Zjirkov och Pogrebnjak lär inte längre hålla till i den ryska ligan.