Forlán vinner guldbollen

ForlánDiego Forlán vinner, välförtjänt, guldbollen för att han varit bäste spelare i VM 2010. Forlán var tätt följd av Wesley Sneijder och David Villa.

Vinnare av skytteligan blev Thomas Müller på 5 gjorda. Men då det fanns 3 spelare till på samma antal gjorda mål blev det målgivande passningar som avgjorde vem som stod som vinnare.

Thomas Müller blev även utsedd till turneringens bästa unga spelare då han var en stor anledning till att Tyskland vann bronset.



Tags: , , , ,

2 Responses to “Forlán vinner guldbollen”

  1. istvan lenard Says:

    Få VM bjöd på så många överraskningar som denna. Först trodde vi nästan alla (inklusive Lars Lagerbäck) att de afrikanska lagen skulle få fördel av hemkontinenten. Sen när gruppspelen avancerade, ändrade vi till ett VM i Latinamerikas tecken. Det höll bara till kvartsfinalerna, och till slut blev det ett rungande ja till europeiska spelsystem, disciplin, och, inte minst, lagarbete. Det blev heller ingen tillfällighet att endast Uruguay förmådde att blanda sig i slutstriderna – de hade mest av allt lagarbete, uppofringar för kollektivet, kryddat med sedvanlig latinsk teknik och, naturligtvis en målgörare av högsta rang. Stundtals önskade man att de hade haft en säkrare måvakt i Stekelenburg/Casillas – klass…
    Tysk fotboll återigen visade att de är att räkna med, och det är allt annat än tillfälligheter. Bundesligan har mycket hög standard med alla mått mätt. För att inte tala om, att registrerade spelare i landet översteg 2,5 millioner redan på 80-talet. Dagens motsvarande siffror känner jag inte till, men det är säkert i storlek med Uruguays invånartal, för att inte tala om 2 millioner slovener, nyfödda och pansionärer inräknade.
    Apropå det, Slovenske målvakten + Uruguay hade kunnat vara ett vinnande koncept, så hade jag varit Tabarez, skulle jag försökt med en värvning. Speciellt med tanke på den tyska mångfalden med Özil, Cacau,Khedira, Gomez, mm.
    Dagens Holland är också en sedvanlig blandning av folk från många håll i världen, medan de katalanska finlirarna behövde bara lite förstärkning från Aragonien eller annat håll i Spanien för att överträffa alla.
    Först och främst blev vi vana vid att taktiskt spel är här för att stanna och utvecklas för all framtid. Enstaka storstjärnor kommer ingen vart så länge de inte lär sig samarbete – inte bara i trånga lägen. Varken Kaká och Robinho eller Messi och Higuain slet så som Forlán eller Müller gjorde för sina lag. Sedan en annan , i och för sig ingen ny trend, men en bekräftelse för tidigare utveckling: mittfältare som styr och ställer är de stora vinnarna av den här turneringen. Inte bara för att de ger de avgörande passningarna, eller för att de har bollen oftare än andra. Det behövs verkliga ledaregenskaper, som t.ex. lugn, självförtroende, utstrålning och inte minst arbetskapacitet. Schweinsteiger, Xavi, Elano (tyvärr alltför tidigt bortfallen), Sneijder mm. är de mest beundrade hjärnor bakom spelet.
    Sen kan man undra vad Frankrikes tränare sysslade med, eller Lippi för den delen, och jag är heller inte den enda som undrar: är Englands proffs så utslitna av Premier League, att de inte orkar med världens största spel under några matcher ? Sällan ser man så undermotiverade spelare som England visar upp VM efter VM. By the way, England, for God´s sake, is there any trainer for goalkeepers in the country? Vi har inte sett en målvakt med självklar auktoritet sen Gordon Banks, och då talar jag om 60-talet och VM 1970!Vi som älskar fotboll har fått våra bästa , om än korta, stunder- nu är det bara att vänta 4 år till….nä, jag tror inte det: svenskar har fördel med hemmaplan för Gothia Cup, världens största fotbollsturnering, inte att glömma. Sen får vi hålla tummarna för att allsvenskt spel kan höja sin klass, och Borås-receptet kan vara en anledning till optimism: fler konstgräsplan skall göra svensk fotboll till åretrunt sysselsättning, och det kan ge mycket i längden. För ett VM utan hemlandet är inte det bästa VM. Den som inte tror på det, fråga en ungrare….

  2. istvan lenard Says:

    Jag har skrivit om fotboll till en viss Monica i Mexico innan VM började, för att vi upptäckte vårt gemensamma intresse efter bara några brev till varandra. Bor man i Mexico och gillar fotboll, ja, då är det närmast obligatoriskt för både men och kvinnor att brinna för och heja på sitt lag. Hon har frågat mig som ”fotbollskunnig man” vad jag ansåg om Mexicos grupp, och lagets möjligheter. Då beskrev jag Mexicos läge som mycket gynnsamt, och varnade nästan endast för Uruguay. Sydafrika, skrev jag, kunde ha fördel med hemmaplan, men eftersom de inte hade kvalmatcher, så kan de inte vara något vidare sammansvetsade lag. Frankrike å andra sidan, var i mitt tycke full av avdankade stjärnor, omotiverade f.d. storheter, och att Mexico kunde överraska dem med lite agressivt bollvinnande spel och hårt lagarbete. Uruguay tyckte jag var det lag som Mexico hade minsta chans att ta poäng ifrån. Detta p.g.av landets prestation i kvalet, och inte minst tack vare Diego Forlán, som jag beskrev som en man som vet var målet ligger, och hur han skall hitta det. På sätt och vis blev jag inte överraskad av Forlán, i det avseendet, men: hans enorma slit, lojalitet och ödmjukhet har imponerat ännu större på mig. Hans andra egenskaper kunde man ju se under La Liga- matcherna både i Villarreal, och senare i Atl.Madrid. Nu visade han med all tydlighet, att hans hjärta slår för sitt lilla land, och därmed blev han inte bara vinnare av guldbollen, han vann så mycket mer. Alla fotbollsälskare har fått sig ytterligare en idol, som heter duga. Han själv får formodligen välja och vraka bland erbjudanden av ännu större klubbar, efter visade spel och egenskaper. Skulle jag gissa igen så tror jag ändå att om han är lika hemmastadd hos Madrid-klubben som hos sitt tidigare lag, så stannar han trots erbjudanderna. Varför tror jag det? Forlán har visat oss att han inte sviker dem som räknar med honom. Det, om något, kan vara hemligheten bakom hans storhet.

Leave a Reply